20120511-070452.jpg

Att bli fem år verkar vara jobbigt. Tydligen är det nu man börjar bestämma över sig själv. Och man kan allt. Vet allt. Och ska ha allt.

Inte är det lätt heller att ha en lillebror som får allt. Han får till och med äta GRATIS ute. Hur orättvist är inte det ? Helt klart värt att fälla några tårar på. För att det är mammas plånbok som det gäller, det hör inte hit.

Och sen är ju mamman ”dum som en pannkaka” som aldrig fattar någonting. Hon bara tjatar om att lyssna hela tiden. Vem behöver det när man faktiskt bestämmer över sig själv ? Och vadå saker kan vara farligt. Är man fem år är man ju stor. När ska ”pannkaksmamman” fatta det ?

Kanske är livet som jobbigast när man är fem år ?