Mycket passande ”dagen efter” så har jag och sambon (eller ja, mest jag då gubben mest sov) haft filmmaraton nu på morgonkvisten. Precis det vi orkat med. Degat framför tvn, ätit lakritsremmar och ostmackor. Filmerna blev;

127 timmar. Kanske den perfekta bakisfilmen? Storyn är om en äventyrare som fastnar under en sten mitt ute i ödemarken. Det händer inte så himla mycket i filmen (därav den perfekta dagen-efter-filmen, man missar inte så mycket om man råkar slumra till). Men jag gillar den. Jag gillar denna killes vilja att leva. Inte en film jag kanske ser fler gånger, men absolut en film man bör se en gång!

I rymden finns inga känslor. Handlar om Simon som har aspergers och hans bror Sam. En ganska fin film. En ganska lagom film. Och en kanske lite småtråkig film. Men det bästa är att den är filmad flera scener från min stad?!

nej nu lunch i magen och sen och hämta hem dom saknade vildingarna!